vampyrliv

Vi är på ett stort öppet fält de är mörkt och från fjärran kommer de en trupp beståendes av 100 st skikande  män, 3 män går med facklor som lyser upp dem. Med dragna svärd och krigsutrustning kommer de andra springandes över fältet. I mitten av denna grupp kommer de en man ridandes på en häst. Från andra sidan av detta stora fält kommer en till likadan trupp de är i en strid.
-Mitt folk har varit i krig i över 2000 år. Vi kämpade mot oäktingarna som ville ha svaren till livets gåta. De ville Inte ha livets gåva, de ville inte leva normalt, de slogs istället och ville åt de heligaste vi hade, berättar Kia. Ute på detta fält ser vi hur dessa vampyrer slåss med varandra de verkar som om de skulle vara något inbördeskrig mellan vampyrer. Adam sitter och lyssnar intresserat på Kia.
-Men under detta krig så var vi jagade av riktiga vampyrjägare också. En del oäktinga gjorde hemliga avtal med jägarna så att de fick leva och istället så dödade de oss. Kriget tog aldrig slut, de håller på än idag, vi lever i skräck medan oäktingarna härjar fritt. Vi är ett fredfullt folk, vi har inte gjort någon illa, ingen visste om oss, vi gjorde allt i harmoni.

- Vänta nu harmoni ?? hur menar du harmoni ? om du dödar folk ? Kia blir bli små arg å slår till Adam,
- Å du ser fredfulla ger inte örfilar för minsta lilla.
- Du är oäkting, du förtjänar minsta lilla.
- OK! men ska vi sitta här hela dagen, eller natten å bara tråka ?, om vi sitter här kommer vi aldrig att komma någonstans.
-Du förstår inte hur svårt de är att vara som mig, jag har varit rädd för världen, jag har inte vågat mig upp. De finns jägare överallt, de ser ingen skillnad på en äkting och oäkting de dödar bara, för i deras ögon är alla mördare. Kia och Adam sitter där en liten stund och dricker klart sin läsk, en stund senare reser sig Adam upp och sträcker fram handen till Kia som tittar konstigt på honom.
- Kom, vi ska ut härifrån. Kia tittar fundersamt på honom och tvekar en lång stund, men efter en stund reser hon sig upp.
- Vet du att i dessa modärna tider är de vi som äger, vi har makten, jägarna har ingen chans de betraktas som dårar. Kia kollar lite funderade å förvirrande på Adam.
- Äger du tiden ? eller en jägare, vad är de du menar ?
- Nä asså de är bara något man säger, de menas  typ med att man har allt under kontroll.
- Aha, men detta du säger om dessa jägare, finns de inga kvar ? De börjar sakta gå hand i hand ut mot utgången.
- Jo de finns de säkert men nuförtiden så har de inte samma makt som förr om man säger att man dödar vampyer hamnar man på sjukhus för man är inte frisk. Kia ler lite och hon andas ut av lättnad någon hon inte kunnat göra på 100 år, att ständigt leva i skräck att idag är de sista dagen i hennes liv, denna känsla har äntligen gått över. Innan de försvinner säger Adam lite glatt.
- Detta kommer ju bli nice vi kommer ju vara som Bonnie och Clyde. Kia kollar funderande
- Som bonnie och vem  ?.

Vi lämnar nu detta par för stunden och lär känna en ny person. En person som man kan säga är sänd från ovan. Vi är uppe bland molnen, de är väldigt vitt och starkt vitt ljus, vi ser nästan inget, lite dimma är de i början, tills vi kommer närmare och närmare fram till en stor grind de är tyst och grindarna öppnas. Vi går sakta fram fortfarande dimma och väldigt vitt, tills vi kommer fram till en dörr där de står ”LUKAS ÖVERVAKARE” på dörren. Dörren öppnas och vi går in. Vi är inne i ett vitt upplyst kontor med vita väggar , och vitt golv. Allt är helt enkelt vitt, och de är lite dimma på golvet. Framför oss sitter Lukas en äldre man så där i 80 års åldern med vitt skägg och lite flint skallig. Han har en vit kavaj på sig. Framför honom på skrivbordet ligger de en mapp med ett antal papper. Framför Lukas så sitter Sanni en kille i  26 års åldern och är en f.d skyddsängel som nu sitter hos chefen för ett viktigt samtal. Sanni har en vit t.shirt och en vit skjorta ett par jeans och kort blondt hår, och ett par sandaler.

Forstättning Följer..