vampyrliv

Det är en mörk och kall novemberkväll, snön faller sakta ner, det är tyst och alldeles vindstilla. Vi befinner oss i en lite bakgränd bakom ett par butiker, nere på marken i den nyfallna snön. ligger en kille i sina bästa år, runt 32. Snön som kommer från ovan är det enda ljus som lyser upp den snötäckta marken. Vi ser från ovan Adam Widen som ligger livlös på marken. Vi är i en liten mörk gränd. Adam har på sig ett par blå arbetsbyxor och en beige collage tröja med luva, och en tjock polo. Runt halsen har han ett kors som de små ryker om och lite blod runt mungipan, och ett bitmärke på halsen. Adam har halvlångt brunt rufsigt hår och stor skäggväxt.

-Livet är något de flesta människor tar för givet. Jag var en människa för inte länge sedan, tills jag blev en vampyr, då förändrades hela mitt liv, nu är jag på flykt från mina två bästa vänner Natasha och Sara 2 stycken riktiga vampyrjägare, samma sak min bror var. Tydlige hoppade ödet över mig och gjorde mig till vampyr. Dessa riktiga vampyrer föds vart 8 år, de är helt vanliga människor som föds av väldigt troende och relgiösa föräldrar. Alla riktiga jägare föds med ett födelsemärke i form av en vampyrtand, på undersidan av den vänstra armen. Dessa jägares öde och meningen med livet är att det ska utrota vampyrerna det är deras uppgift att ta kol på dem, fråga mig inte varför, förstod aldrig den biten, men de hade något att göra med ett krig, mellan dessa jägare och vampyrerna, att jägarna är guds tjänare och vampyrerna är Lucifers tjänare. Som en riktig jägare har de övernaturliga krafter, de kan känna av en vampyrs närvaro de läkar lika fort som vampyrerna ,är lika snabba som dem och det behöver ingen påle att döda dem utan de har guds kraft inom sig som de skjuter ut i form av någon blå energi. Men jag kanske borde ta allt från början de hela började för 3 dagar sedan när jag Natasha och Sara var på min brors begravning.

Vi befinner oss i en kyrka de är en begravning på gång. De är ungefär ett 20 tal svartklädda gäster som sitter och tittar på prästen som står där framme och predikar. Bakom honom står en kista, vid sidan om står en stor krans med testen "älskad bror, saknad vän". Prästen står där framme och predikar. På den första raden sitter Natasha Trigelli runt sådär 27 år halvlångt mörkbrunt lite vågigt hår, i en fin svart klänningen, sitter hon livlös som om hon inte känner ngn sorg efter henne vän och arbetskollega. Bredvid henne sitter en väldigt sexig typisk svensk blondin Sara Arelius, hon lite yngre så här runt 25. även hon har en svart klänningen. Och sist i raden sitter Adam. Prästen slutar sin predikan och vänder sig mot de 3

-Skulle kanske ni vilja säga några väl valda ord?"Prästen tittar lite frågande på alla 3 då Natasha ställer sig upp och går sakta fram till podiet för att berätta ngt kort om sin bästa vän

-Hej allihop tack för att ni ville komma, bryter hon fram med lite rysk brytning.

-Mitt namn är Natasha Trigelli och var en av Isaks närmaste vänner, han var en underbar vän och arbetskollega och kommer att bli saknad. Natasha kollar på Adam och går sakta bort och sätter sig. Adam går sakta fram kollar runt omkring sig drar en djup suck,

-Jag tror alla ni vet vem jag är jag var Isaks lillebror, han var den bästa bror man kan ha, han lämnar en stor tom plats i mitt hjärta, de kommer bli en stor saknad efter honom. Adam går ner och sätter sig. Efter ett tag kolla Natasha på Sara att hon ska gå upp för att säga något men hon vill inte, tillslut går Sara upp motvilligt till podiet.

-Hej hej alla glada...eller nja kanske inte rätt ord att säga, men ja tror ni fattar. Sara heter jag jobbade också ihop med Isak. Vet inte riktigt vad mer jag kan lägga till, han fanns nu är han död sånt är livet. Sara tvingar fram ett litet skratt samtidigt som hon nästan blir bort tvingade från podiet av prästen. Natasha och Adam kollar lite snett på Sara som sätter sig och bryr sig inte direkt vad hon har sagt. Senare samma dag sitter alla 3 hemma hos Adam och hans flickvän och har en liten fika. Isabell, Adams största kärlek här i livet en svarthåri tjej med ett gott hjärta så där runt 23, undra hur de var på begravnigen. -

-Så hur var de, var de... många som kom?" Sara kollar lite trött upp,

-Hmm...låt oss se ifall du tycker att typ 20 pers.. var många så visst vi säger att de var många, fast jag kände inte en ända och trodde ja skulle få något ikväll. Alla tre kollar lite konstigt på Sara -

Men förlåt da ursäkta om ja tänker med min fitta, men ja är fan en tjej som har behov. De är tyst en liten stund, -

De var en lugn och fin och stillsam begravingen Isak hade gillat den säger Natasha lite tyst. De fortsätter att tjabbla ett tag och Sara är mest i spetsen. 

-De är väl inget äckligt med döden. Alltså typ kolla, vi föds, vi pluggar, och vissa av oss knullar som kaniner. alla tre skrattar utom Sara

-Mm ja vet jättekul. Livet går i alla fall ut på att du ska lära dig rätt och fel, du ska skaffa dig ett jobb, vissa bli arbetslösa, för ärligt, jobb in Sweden..dont´t think so. Och innan man vet ordet är man 30
-Du vet att det där låter väldigt skeptiskt om livet, va lite mer positiv, säger Adam med ett litet skratt.

- Du låter så dyster när du berättar om ditt liv, lägger Natasha till, de tycker att Sara är rätt rolig men vet samtidigt att hon är seriös, alla skrattar utom Sara.
-Var ifrån fick du att vi knullar som kaniner ? frågar Adam samtidigt som han tar en kaka. Natasha hoppar upp som om de skulle vara en tävling om vem som vet svaret först.
-Ja vet. Var de inte så att när Sara ringde en kväll så lyfte någon på luren och sen hördes de en massa stön.
-Men de betyder inte att vi håller på som kaniner. De var bara Adam som råkad tappa luren, säger Isabell
-Ja för att ni höll på att knulla som kaniner, säger Sara som om hon verkligen vill få igenom en stor hemlighet.
-Jag tror vi borde börja dra oss hemmåt säger Natasha lite lugnande till Sara. Sara ler lite glatt och nickar lite

Senare på kvällen ligger Isabella och Adam i soffan och små myser. Detta är de perfekta paret de har allt förutom barn de är de enda som fattas. Men de har en plan när Isabella får ett jobb ska hon jobba 2 år och sen ska de skaffa barn. Isbella vänder sig om till Adam 
-Adam snutten alltså ja är så glad att ja har dig...tror du på ödet ?
- Vilket öde, säger Adam lite halvt bort med blicken på tv:n
- Du vet ödet mellan oss två, att just vi två träffades och att vi är så...
- Kåta ? säger Adam med ett litet hånskratt, Isabella boxar till Adam, lite irriterad, för att han ska förstöra ett litet romantiskt ögonblick hon försöker att skapa.
-Men du vet vad ja menar...att vi passar så bra ihop. Adam ger en puss till Isaella
-Ja vi är de perfekta paret, men nu måste vi kolla vad för skit de visara på nyheterna. Något de inte borde ha gjort, för strax kommer ett inslag om att en familj har blivit tömd på blod, de verkar som om någon skulle vilja få de att se ut som om vampyrer har anfallit familjen, allt finns även två bitmärken.
- Men vilken sjuk jävel går så långt och låtsas vara vampyr han borde få vård, eller hur älskling? Isabella kolla på Adam, som är lite borta och tvingar fram ett litet skratt.
- Hehe ja hehe.. vampyrer knäpp snubbe, vad de inte hittar på nuförtiden. Snart ringer telefonen, Adam svarar de är Natasha i andra ändan.
- Adam såg du nyheterna ? frågar hon allvarligt, Adam svara

-Yes lite glatt så att Isabella inte ska misstänka något.
- Du vet vad som gäller klä på dig och möt oss om 20 min du vet vad vi måste göra. Adam lägger på sträcker på sig. Isabella undra vem de var i telefonen Adam stammar fram
-Ehh.. just det de var Natasha hon behöver hjälp med en grej. Adam går till sovrummet och öppnar garderroben han tittar samtidigt till att Isabella inte ska komma in.
- Vad skulle hon ha hjälp med ? frågar Isabella lite nyfiket. Adam försöker tänka ut ett svar samtidigt som han lyfter bort en lös platta på botten av garderoben, där i ligger de ett par byggbyxor, ett par träpålar och tjock polo.
- Eh.. de hade ngt knas med datan typ internet strula något så ja tänkte jag svänger förbi och kollar vad där är. Adam tar på sig byxorna lägger tre stycken pålar i de små fickorna på sidorna, 3 på varsin sida. Adam tar av sig tröjan och vi ser ett silverkors som hänger runt halsen, han tar på sig resten av kläderna  Och innan Isabella hinner reagera smiter Adam snabbt ut, och hon hör bara dörren slå igen.

Adam går ute och väntar på Natasha och Sara . Snart möter de upp honom. Adam är inte så jätte glad över att de ska ut mitt i natten för att döda vampyrer.
- Men du behöver inte göra detta, de har jag redan sagt. Däremot jag och Sara har som öde att se till att myten är bevarad, nu verkar de som om någon färsking har varit i farten alltså måste vi se till att han eller hon försvinner sen måste vi fan gå till bårhuset och kolla till familjen.
- Vi måste ju göra detta för vi är ju riktiga jägare, säger Sara lite hånfullt.
- Börja inte du nu igen, hur många gånger ska ja säga detta att detta är vårt öde vi har inget val, kom nu..Natasha och Sara börjar gå iväg, Adam står kvar en stund och fundrar sen springer han  fatt dem.
FORTSÄTTNING FÖLJER....